Citat

Adams, Douglas, Ende, Michael, Friedman, Kinky *Gardell, Jonas Kandre, Mare, Lagercrantz, Rose, Lundell, Ulf, Milne, A.A, Prachett, Terry, Rowling, Tartt, Donna, Tolkien, J.R.R, Voors, Barbara, Wurtzel, Elisabeth

Adams, Douglas

"Det är ett misstag att tro att man kan lösa några problem med hjälp av potatis."
(Livet, universum och allting)

"Problemet med dom flesta transporter, tänkte han, är att dom så sällan är värda besväret. På Jorden - på den tiden när det fanns en Jord, innan den utplånades till förmån för en ny hyper-rymdautostrada - hade bilarna varit problemet. Allt eländigt besvär och alla missförtånd som hänger ihop med att man hämtade upp en massa svart klet ur jorden, där den legat i säkerhet och inte kunnat ställa till med någonting, och förvandla den till asfalt att täcka landskapet med, rök som fyllde luften eller olja som hamnade i havet, tycktes uppväga fördelarna med att kunna resa snabbar från den ena stället till det andra - i synerhet som den plats man kom troligen var likadan som den man lämnat, d.v.s. täckt av asfalt, fullt av rök och utan fisk.
(Liftarens Guide till Galaxen)

Ende, Michael

"Då skulle hon lätt som en månstråle smyga in i hans famn och i denna oändliga omfamning skulle de höja sig över staden och lämna dess murar bakom sig likt en leksak som de hade vuxit ifrån, de skulle flyga över andra städer, över skogar och öknar, berg och hav, längre och längre bort ända till världens gränser."
(Spegeln i spegeln)

"Och ändå är hela hans tillvaro uppfylld av en upplevelsernas skräck och hänryckning som drabbar hans själ så som plötsliga minnen brukar göra."
(Spegeln i spegeln)

"Om inte någon här i sista ögonblicket sliter mig från avgrundens rand", viskar han förfärat, "så kommer jag oavsiktligen att börja damma."
(Spegeln i spegeln)

"Ursäkta mig, jag kan inte tala högre. Jag vet inte när du kommer att höra mig, du, som jag talar till. Kommer du över huvud taget att höra mig?
Jag ber dig, lägg ditt öra tätt intill min mun, hur långt borta du än må vara, fortfarande eller alltid. Annars kan jag inte göra mig förstådd. Och även om du nedlåta dig till att villfara min begäran, kommer tillräckligt mycket att förbli outsagt så att du själv får fylla ut. Jag behöver din röst när min sviker."
(Spegeln i spegeln)

"Medan han vandrade framåt på det viset, med en smutsig gata framför sig och en ren bakom, kom det för honom många stora tankar. Men det var tankar utan ord, tankar som var lika svåra att föra vidare till någon annan, som en bestämd doft, som man just erinrat sig, eller en färg man har drömt om."
(Momo - eller kampen om tiden)

Friedman, Kinky

"And so I fell into somewhat of a dream state myself, passing highways and lights and rivers and bridges and towns full of people who slept in their beds. There is something about traveling across the countryside in a car or a train or a bus that stirs the rhythm and the flow of the imagination, shaking thoughts and pictures and notions into that swagman's bag filled with the stuff of dreams come true."
(Meanwhile back at the ranch)

Gardell, Jonas

"Det här är min hälsning till er. Jag hoppas att ni har det bra, att ni klarat er, att ni är på väg mot era drömmar, jag hoppas att ni har drömmar, jag hoppas att ni är på väg, att ni inte står still, att ni inte står kvar, jag hoppas att ni över huvud taget började gå. Och jag hoppas att ni unnar mig det liv som jag har valt."
(Mormor gråter)

Kandre, Mare

"Och alla ord, att meddela sig med andra via det talade ordet, det skrämde henne nu mer än någonsin, för varje litet ord hon gav ifrån sig kunde man vända och vrida på och hitta något misstänkt i. Det mänskliga talet var som en slags spillning man gav ifrån sig; det bar spår av allting man fått i sig, det skvallrade om kroppens tillstånd. Och hon ville därför inte släppa ifrån sig någonting. Allt måste hon hålla kvar inom sig! För att hon inte i sin förvirring plötsligt skulle försäga sig och bli synlig för dem i det tillståndet."
(Aliide, Aliide)

"För det var så det gick till här i livet, och då var det lika bra att redan från början vänja sig vid det ensamma tillståndet, att göra sig hård, göra sig iskall, att lära sig leva utan allt det som man ändå visste att man inte kunde få."
(Aliide, Aliide)

Lagercrantz, Rose

"Och än levde jag bara för första gången och hade inte alls insett hur min saga var, visste fortfarande inte om den skulle bli något att berätta och minst av allt, att det bara skulle komma att finnas två sorter i den; stor - och det är den som gör det omöjliga, begriper t.ex redan före sin död att det finns inga kineser eller judar! Tro aldrig det om ni kan låta bli, för sånt blir det bara krig av! Stor är den som förstår detta, världsomfattande, och inte som den andra sorten i min berättlese, som alla de där små med sina staket och begränsningar, som alla de av förkrympta omsändigheten t.ex att inte ha stadig mark under fötterna. Sånt deformerar."
(Lov till det omöjliga)

Lundell, Ulf

"Kroppsarbete är utmärkt att ta till när själen kroknat."
(Jack)

Milne, A.A.

"What did you say it was?" he asked.
"Tigger."
"Ah!" said Eeyore.
"He's just come," explained Piglet.
"Ah! said Eeyore again.
He thought for a long time and then said: "When is he going?"

It's snowing still," said Eeyore gloomily. "So it is." "And freezing." "Is it?" "Yes," said Eeyore. "However," he said, brightening a little, "we haven't had an earthquake lately."

"Hello, Rabbit," Pooh said, "is that you?"
"Let's pretend it isn't," said Rabbit, "and see what happens"
"I've got a message for you" said Pooh.
"I'll give it to him" said Rabbit.

"Rabbit's clever," said Pooh thoughtfully.
"Yes," said Piglet, "Rabbit's clever."
"And he has Brain."
"Yes," said Piglet, "Rabbit has Brain."
There was a long silence.
"I suppose," said Pooh, "that that's why he never understands anything."

Rowling

Tartt, Donna

"Men är det inte smärtan som ofta gör oss medvetna om jaget? Det är nåt fruktansvärt när man som barn inser att man som varelse är avskild från hela världen, att ingen och inget upplever den smärta som emanerar från ens brända tunga och sönderskrapade knän, att man är alldeles ensam om sin smärta och sina plågor. Och ännu fruktansvärdare när man som vuxen inser att ingen annan människa, hur djupt älskad hon än är, egentligen kan förstå en. Vårat jag gör oss oerhört olyckliga och det är därför vi är så angelägna att förlora dem, tror ni inte det?"
(Den hemliga historien)

Tolkien, J.R.R.

"There my heart is; but it is not my fate to sit in peace, even in the fair house of Elrond."
Strider (The Lord of the Rings)

"-Jag skulle gärna vilja rädda Fylke, om jag kunde - fast det har funnits ögonblick, då jag funnit folket här dumt och trögt över all beskrivning, och jag har haft en känsla av att ett jordskalv eller invation av hungriga drakar skulle vara nyttigt för dem."
Gandalf? (Sagan om Ringen)

Voors, Barbara

"Det finns ingen värre känsla än den att allt upprepas, du är inte herre över ditt öde, du kan aldrig ta dig ur. Och ändå: Vi kan ta oss ur. Det är det som är det magiska, att det finns vändpunkter i livet, brytpunkter, paradigmskiften. När du efteråt ser tillbaka blir det glasklart att du faktiskt gjorde ettt val, att ditt liv därefter tog en ny kurs."
(Syster min)

"Alla är på väg någonstans, på gång, nya idéer, uppslag, projekt. Alla gör vi något av våra liv, vi utvecklas, vi är den Nya Generationen och vi tänker inte låta oss luras som våra föräldrar gjorde. Vi tänker inte stå på några barrikader, aldrig i livet, inte när man kan stå på en balkong med havsutsikt. Varför skulle vi stå på barrikaderna? Vi känner inte av någon ojämnställdhet mellan könen, något förtyck, några barriärer. Vi känner inte av någon här inne i akvariet, ingen alls, var då? Naturligtvis ruttnar bladen på träden lite tidgare från år till år. Det skulle vara det då. Och det är förhållandevis deprimerande med bilder från de olika krisområderna i världen. Det skulle vara det då."
(Akvarium)

Wurtzel, Elisabeth

"Vissa katastrofsituationer framkallar klarhet, exploderar i ögonblicksskärvor: Man slår sin hand genom en fönsterruta och sen är det blod och krossat, rödfärgat glas överallt; man faller ut från ett fönster och bryter några ben och skrapar huden. Stygn och gips och bandage och antiseptisk salva läker såren. Men depression är ingen plötslig katastrof. Det påminner mer om cancer: först är tumören inte ens synbar för det uppmärksamma ögat, och sen en dag - pang! - har en enorm, dödlig trekeilosklump hamnat i hjärnan på en, eller i magen eller i skulderbladet, och den här grejen som ens egen kropp har producerat försöker faktiskt ta livet av en. Depressioner påminner om det här: Sakta, genom åren, samlas fakta i ens hjärta och i ens hjärna, ett datorprogram för fullständig pessimism tränger sig in i systemet och byggs upp, och gör livet allt mer och mer outhärdligt. Men man märker inte ens hur det tar över. Man tror att det på nåt sätt är normalt, någonting med att bli äldre, med att fylla åtta eller tolv eller femton år. Sen en dag inser man att hela ens liv är fullständigt fruktansvärt, inte värt att leva, en rysare och en svart fläck i mänsklighetens vita terräng. En morgon vaknar man och är rädd för att leva."
(Prozac, min generations tröst)

"Jag vet inte varför inte någon fäller ut ett stort, svart paraply över våra huvuden och drar bort oss alla från regnet."
(Prozac, min generations tröst)

"Men på nåt sätt, hur många gånger jag än blev besviken, var jag alltid färdig för nästa rond, som en narkoman som hoppas att nästa sil ger honom ett rus som är lika bra som det första. Det var bara det att jag hade aldrig ens haft det där första glädjeruset som får en pundare att fortsätta att komma tillbka för att få mer. Jag sökte alltid tröst på ställen där jag säkert visste att det inte fanns nån tröst."

"Det är det som är grejen med depressioner. En mänsklig varelse kan överleva nästan vad som helst bara hon kan se ljuset i slutet av tunneln. Men depressioner är lömska och för varje dag som går, så blir det värre. Det är omöjligt att någonsin se ljuset i slutet. Dimman är som en bur utan nyckel."